onsdag 12 januari 2011

UTFÖRSÄKRAD hos arbetsförmedlingen

I dag har jag varit till arbetsförmedlingen efter som jag är utförsäkrad.
Till min handledare och en psykolog . Jag har nu på 3 månader haft 3 träffar.
Det började med att dom säger att dom vill hjälpa mig men dom kan bara erbjuda det dom har dvs arbets träning eller en grupp som heter grön rehabilitering och en till samtals grupp. Jag kan tänka mig att gå i samtals grupper om det verkligen är min mål grupp och riktigt professionellt, jag orkar nämligen inte sätta mig in i andras problem eller dela med mig av mig själv till vem som helst , ni kanske tänker att det gör jag ju här på bloggen men det är inte riktigt sant för här väljer jag vad jag delar och vissa saker stannar bara hos mig eller min psykolog..
Jag vill inte arbets träna eller gå i grupper bara för att det är det som finns,jag är så skör att jag inte vill utsätta mig för sånt som inte känns bra och som jag tror kommer att stjälpa mig mer än hjälpa mig,.Jag vill göra sånt som tar mig framåt som verkligen ger mig något och inspirerar mig som människa ,det kan säkert låta väldigt bortskämt av mig men för mig när jag varit med om att mista mitt barn under sådan här omständigheter så är vissa känslor borta  tex inre glädje och den naturliga motivationen är helt borta men det finns andra positiva känslor att bygga på som till ex kärlek, engagemang mm. därför behövs det så mycket mera energi och motivation för att komma igång med saker.
Jag gav arbets förmedlingen några saker som jag trodde skulle vara bra för mig  nr 1 att få hjälp att koma igång att träna helst med en personlig tränare.- svaret blev dom möjligheterna finns inte !
Sen så vill jag gå på kurser i sorgebearbetning eller stresshantering och jag har ett stort behov av massage mm till mina spända muskler ev någon kortar kurs att lägga till i min ryggsäck tex serverings tillstånds utbildning efter som jag tror att det kan vara en bra utb att ha i framtiden säkert en masa andra utbildningar åxå men efter som jag fort farande är lite förvirrad så veta jag inte vad!. Men arbetsförmedlaren säger Nej det finns inget sånt jag får ta det dom har och att snart så går tiden ut och då blir det tomt då tar tiden slut !? så vad ska jag göra ska jag gå med på att göra saker eller gå i grupper som jag tror blir mera motsatt effekt bara för att göra något innan tiden tar slut ?hmmm då menar dom dessa jävla faser i att vara utförsäkrad och
  helt plötslig fär jag veta att jag ska in i fas 2 och då blir det så att pengarna kommer i efter skott så man får halv ersättning i två månader. Jag har turen att klara mig en då men jag blir så jävla upprörd efter som jag tänker på alla dom som inte har någon buffert så jag tar i och skäller över systemet och säger att det bara är skit att dom bara trycker ner människor som mår dåligt  i stället för att hjälpa !!!
Då ställer sig psykologen snabbt och irriterat upp och säger högt att jag inte ska skälla på han sen så blir han tystar och muttrar om att han inte ska behöva ta sånt här från mig  sen så säger han att han måste sluta för han behöver ringa ett samtal (han behövde nog bara fly undan sin egen irritation ). Jag svarar högljut att det ska dom visste det är ju dom som ska handleda mig och vara professionella vem fan annars ska jag skälla på och till råga på allt så är jag jävligt lättirriterad efter som jag inte mår helt jävla bra ,det borde dom  ha med i beräkningen när dom jobbar med den här mål gruppen !Det är nämligen ett symtom när man mår psykiskt dåligt och har posttraumatisk stress!!! 
Det slutar med att jag börjar storgråta jag säger att jag förstår att det är svårt för dom och att dom inte har en lätt uppgift att handled mig ,psykologen säger att efter som jag sagt att jag ska vill vara 100 % ärlig så ville han åxå vara det !? Ja så är det, inte är det lätt i alla fall!  
Jag gråter fortfarande efter som jag blir så les på systemet och att det ska vara så svårt att få den hjälp man behöver eller i alla fall slipa den hjälp man inte behöver!

5 kommentarer:

  1. Fy fan vad våra system fungerar dåligt! Så här trodde jag inte i min vildaste fantasi att det kunde gå till. Det är väl klart att du får skälla och bli arg. Precis hur mycket som helst. Det är en skam att man inte kan lyssna på dig och erbjuda dig bättre alternativ. När man inte kan det bör du få hel sjukpenning i väntan på att det jobbas som attan med att sätta sig in i din situation och komma med erbjudanden som passar dig och som du accepterar.
    Jag blir riktigt ledsen för din skull.

    //hilma

    SvaraRadera
  2. Carina! Helt förståeligt från din sida o oförståeligt från psykologens sida. Även m 100% ärlighet som förutsättning måste ju en psykolog i första hand vara proffessionell. Hur ska det annar funka för dig att.få hjälp? Vad har de för utbildningar o erbjuda? Tänker på dej här där jag står i kylan o mörkret i brunnsparken,gbg o väntar på bussen. Kram kicki

    SvaraRadera
  3. Det var dumt av honom att säga att du inte fick skälla när du behövde få ut dina känslor. Det är viktigt att få ut sina känslor och ibland svära över hur fel saker är. Förresten så kanske du inte skällde direkt på honom utan behövde ha någon som lyssnade och att du fick utlopp på dina känslor och att han tog dig på allvar och det borde han fatta! Fast många är ju trögfattade! Hade också en psykolog en gång som tyckte jag skulle vara "lugn" och ville ändra på mig o.s.v och det gjorde mig bara ännu mera irriterad. Jag har slutat gått hos psykologer för de fattar ändå ingenting om just mig och de kan ändå ingenting göra för att hjälpa mig. Bättre att prata med min systers hund tycker jag. Han fattar mer. Skulle gärna vilja kunna trösta dig.

    SvaraRadera
  4. Carina.

    Jag håller med dig fullständigt i det du skriver om vad du skulle behöva för hjälp.

    Kurser i sorgebearbetning skulle vara det som vi som mist barn skulle behöva. RIKTIG hjälp.
    Massage för våra stenhårdra, spända muskler skulle ge oss lite lugn och ro och avlastning för stunden.

    Vi VET vad vi behöver men den hjälpen finns inte att tillgå. Jo privat förstås med stora summor som det skulle kosta.

    Jag lider med dig Carina för att du måste gå igenom ytterligare stress från F-kassan och Arbetsförmedlingen.
    Det är fruktansvärt att man inte får den rätta hjälpen när man går igenom såna här svåra trauman som vi gör både du och jag.

    Jag är ju mycket äldre än du så jag har ju nu beslutat mig för att snart ta ut min pension i förskott.

    Stor KRAM till dig från mig/ Li

    SvaraRadera
  5. Kan bara nicka och säga att jag förstår. Jag sitter i samma sits. Tack för du delar med dig. Jag själv har funderat på att - eftersom jag ändå är utanför mallen, utanför ramens kanter kan man säga - om vi då talar om samhället och att myndigheter och skolböcker och allt gör att alla ska vara stöpta i samma form, arbeta efter samma mall, samhällets normer och mall. Jag ser det som en tavla - med en ram runt. Jag själv har varit med om saker som inte är *normalt - det är inte normalt att mista någon man älskar i mord* - innanför ramen, har jag inte funnit att jag får förståelse, och därmed då inte heller blir hjälpt innanför denna ram. Jag har istället - fått funderingar om, eftersom jag redan är utanför ramkanten - att då istället skapa och starta en egen liten tavla, utanför den stora tavlan - så kan man väl kalla det för. En plats - en oas - en egen *ö* - och för de som varit med om svåra saker, och önskar fred, frid så gott det går, och att få förståelse för att man behöver också få vara ledsen, få vara i lugn och ro, få bara vara, andas - när man behöver det själv. Livet blir inte mer detsamma. Och - att innanför den ramen - på den platsen - där bygger man upp annat som ska gälla - t ex självförsörjning, odling - egna grödor - växthus - hjälps åt med att odla och skörda - och dela lika. Och sitt eget hus - bygger man själv - av naturens stora utbud och virkesbank. Både sten - mossa - lera - grenar - träd - kvistar - jord - allt finns i naturen. Man kan alltså bo billigt. Och eldstad kan man göra också inne i sitt hus. Värmekälla. Jag tänkte titta efter en tomt - som har brunn, att vatten finns. Resten kan man fixa själv. Och sen hoppas jag få slippa - förklara och försöka få myndigheter - att försöka förstå mig. Och skit - får jag - utförsäkrad - och bollad än hit och än dit inom vården - ett vårdpaket och kolli - som aldrig blir hjälpt - och kränkningar och missförstånd får jag - och att själv lägga mängder av år på detta - till spillo - massor av år går förlorat. Jag vill - leva - istället. Men - mitt liv kommer aldrig mer att bli detsamma, det har jag sett och förstått och insett och accepterat. Jag blir aldrig mer - den jag var innan. Att tro att jag skulle kunna bli det - det vore som att eftersträva dåtiden - den jag då - var... Men inte längre - och aldrig kommer att bli heller. Jag måste hitta nya vägar - framåt - värt att kallas - liv. Rörelse - energi - fart - framåt. Nya vägar - nya mål - ett nytt sätt att leva. Och djur och natur - och andra i liknande situation - som tyst förstår i samförstånd... det är något jag känner behov av. Där skulle jag kunna andas - vara - få nån form av sinnesro - och kämpa tillsammans - emot något mål. Som en plats - som vi tillsammans skapar - utanför ramen, normen, som vi hamnat utanför. Jag kommer aldrig mer att bli - som jag var förr - jag föll utanför ramens kanter. Och jag har sett oförståelsen jag fått och får - innanför den ramkanten. Och detta - vill jag inte ha emot mig. Då kan det vara.

    Tack för ditt inlägg - och vill du något av nått mer samma som mig - så hör av dig till mig - du är varmt välkommen att maila mig och prata vidare om något som kan bli något bra - bättre, framåt på ett eller annat sätt. Kram och styrka sänder jag dig /Nilla på FB

    SvaraRadera