onsdag 18 december 2013

Nu är frågan om prövningstillstånd inne hos högsta domstolen

Nu är frågan om prövningstillstånd inne hos högsta domstolen .

Här nedan har jag lagt ut lite från överklagan ang vilka skäl vi vidhåller. Jag tror att det är stora möjligheter att HD tar tag i det här för det är verkligen viktigt för hela almänheten .
Fast det hade varit mera intressant om Europa domstolen tog upp det !

Skäl för prövningstillstånd
samtliga skäl för prövningstillstånd åberopas, främst att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att över-klagandet prövas av Högsta domstolen.

Högsta domstolen bör pröva huruvida den ”rimlighetsavvägning” som hovrätten gjort gällande adekvans, normskydd och ersättningsberättigad krets kan tillämpas i mål om personskada på så sätt som skett. Hovrätten synes ha gjort en adekvansbedömning med stöd av allmänna och normativa överväganden – såsom att det skulle leda för långt att anse att kärandena skulle om-fattas av det skyddsintresse som de överträdda normerna har och att det krävs en klar hotbild mot en viss skadelidande. 

Högsta domstolen bör då pröva dels vad denna rimlighetsavvägning innefattar – emedan detta begrepp ännu inte är etablerat i praxis eller doktrin – samt hur långt denna avgränsningsmetod sträcker sig i fråga om rätt till ersättning för personskada. 

Högsta domstolen bör även klargöra huruvida tillämpningen att läran om s.k. skyddsintresse överhuvudtaget bör tillämpas i mål som gäller personskada (jfr NJA 1991 s. 138) och i föreva-rande fall på vilket sätt den skall tillämpas.

Därtill gör kärandena gällande att Högsta domstolen bör pröva hur långt det allmännas ansvar sträcker sig vid allvarliga fel och försummelser i myndighetsutövning, sett till de principer som Högsta domstolen slagit fast i NJA 2013 s. 145 och om ett presumtionsansvar åligger det all-männa.

När det som i nu aktuellt mål och i NJA 2013 s. 145 rör sig om en skyldighet att motverka för-verkligandet av en föreliggande fara är situationen speciell, bl.a. därför att många adekvat fa-remotverkande handlingar ofta är tänkbara. Om det inte framgår att beslutsfattandet har gått till på det sätt som det borde, bör det beroende på omständigheterna kunna leda till en starkare eller svagare presumtion för att ett beslut som hade tillkommit i god ordning skulle ha lett till ett pliktenligt handlande, i form av ett beslut om och ett genomförande av en tillräckligt fa-remotverkande handling. 

Om presumtionen inte motbevisas, närmast genom att det visas att det inte fanns någon möjlig och lämplig faremotverkande handling, blir följden av bristerna rörande beslutsfattandet att det ska anses ha varit möjligt att besluta om och genomföra en sådan handling. Av det följer i sin tur att kraven på oaktsamhet och kausalitet, som överlappar vid underlåtenhetsansvar ska anses vara uppfyllda.

Kärandena gör gällande att hovrätten inte tillämpat den presumtion för ansvar som gjorts i NJA 2013 s. 145 som nyss redovisats. Kärandena gör gällande att de med tillräckligt grad av styrka bevisat att staten inte motbevisat presumtionen att beslut i polisutredningen av mordet på Pernilla Hellgren som tillkommit i god ordning skulle ha lett till ett pliktenligt handlande som varit tillräckligt faremotverkande. Kraven på oaktsamhet och kausalitet som då överlappar varandra skall därmed anses uppfyllda i detta mål. 

Högsta domstolen bör även pröva huruvida allvarliga felaktigheter och bristfälliga utrednings-åtgärder under en förundersökning kan anses utgöra kränkande angrepp riktade mot enskilda enligt den svenska skadeståndsrätten. 

Därtill bör Högsta domstolen pröva huruvida skadelidande vid fel och försummelser i myndig-hetsutövning av det allmänna har fått sina mänskliga rättigheter kränkta enligt Europakonvent-ionen artikel 2, 5 och 8; var för sig eller i förening.

Högsta domstolen bör även gällande överträdelser av Europakonventionen pröva huruvida lä-ran om det s.k. skyddade intresset kan tillämpas vid personskada, och då även om den skydds-berättigade kretsen vid tillämpning av Europakonventionen i förevarande fall kan betraktas som vidare än vid normativ prövning enligt den svenska lagstiftningen.

Högsta domstolen har även att pröva om det skall krävas ett verkligt och omedelbart hot och att myndigheterna kände till detta eller borde känt till detta för att ersättning skall utgå, med
hänvisning till att hovrätten enligt kärandena inte tolkat målet Maiorano m.fl. mot Italien på ett riktigt sätt.

Kärandena vidhåller att myndigheterna i nu aktuellt känt till ett verkligt och direkt hot med anledning av de konstaterade riskerna för att Pernilla Hellgrens mördare skulle återfall i sexu-almord och att myndigheterna dessutom kände till att risken var hög att gärningsmannen skulle återfalla i brott inom ett relativt begränsat geografiskt område. Kärandena gör gällande att det inte skall krävas att myndigheterna känner till eller borde känt till ett verkligt hot mot en namngiven eller identifierad person eller grupp av personer för att ersättning skall kunna utgå under dessa omständigheter. 

Även om ett direkt och verkligt hot inte skulle anses ha förelegat ger en fördragskonform tolk-ning att överträdelser av Europakonventionen skett då staten inte kunnat skydda Engla och hennes anhöriga från en tidigare dömd våldsbrottsling som myndigheterna kände till att med stor sannolikhet skulle begå mord på nytt om han inte greps och lagfördes.



Bevisning

Kärandena åberopar samma bevisning som i tingsrätten och hovrätten. 

För det fall att prövningstillstånd meddelas förbehåller sig kärandena rätten att återkomma med yrkanden avseende rättegångskostnader och att kärandena får möjlighet att ytterligare utveckla talan innan målet avgörs.