Nu är det mycket information om höger extremism och terorism av alla de slag och vist är det en viktig pusselbit och viktigt att jobba förebyggande med .Men mina tankar är mest hoss dom anhöriga och deras kris vara och ens på individ nivå massor av mäniskor som är direkt berörda i Norge 92 mördade perssoner som har en mamma o pappa, mormor ,morfar, farmor, farfar ,syskon ,kusiner, vänner, pojkvänner, flickvänner, klasskamrater, och så många fler runt varje dödad så många människor som nu i Norge är delaktiga i sorrgen smärtan och saknaden. Samma händer över allt i vädern hela tiden ...ve och fasa! och jag brukar ofta fundera på hur klarar vi att överleva den här hemska smärtan och helvetet ,många pratar snabbt om att man ska gå vidare och jag kan lova att dom flesta går vidare varje dag varje sekund för livet det stannar inte upp bara för att man hamnar i ett helvete men livet kommer att få helt nya dimensioner av helvete smärta förviring helt nya sidor av att vara människa och som en nära ungdom nyligen sa när smärtan av att mista Engla i mord började kännas mycket och jobbigt och professionella sa till henne att det var helt normalt att känna smärtan ,då sa hon i sådan fall vill jag inte vara normal då känner jag hellre inte smärtan och är onormall....
Ja det är en tung och jobbig tid eller rättare sakt resten av livet som dom har framför sig bara att nu kunna titta på tve där det ständigt i alla program skjuts och mördas när man läser om andra liknande händelser i tidningar . När minnena kommer födelsedagar ,morddagen , minnenen och så många mera saker som kommer att ge dom en käft smäl varje gång dom upplever det . Jag tycker att de är viktigt att våga tala om och lyfta och visa smärtans allra hemskaste ansikte för jag menar att man behöver få göra det som anhörig .
Sen så behöver man åxå få ta del av andra anhörigas erfarenheter för mirakelöst så klarar dom flesta av att fortsätta leva och bära smärtan sorrgen och saknaden samtidigt som det finns en sida som överlever och så småning om kan känna njutning glädje och se det vackra i livet .Jag har kommit en bit på väg men inte hela vägen för riktig glädje ligger långt borta men i bland så skiner det till så någonstans där inne finns den blandat med smärtan , men jag tror att de viktigaste är att våga känna helvetet för att till att börja med vara ärlig i sin smärta för den kommer att finnas med resten av livet och man kommer att lära sig leva med den men det är ingen lätt resa. Man behöver även lära sig att stänga av för att i några minuter få lite lugn i kroppen.Nu gissar jag att några kanske inte klarar att leva med smärtan kanske finns det dom som nu kommer att bara ligga paralyserade kanske ta sin liv för att det gör så ont att man inte orkar kämpa med sig själv och jag önskar att alla runt om dom personerna orkar höra och se dom och gör allt för att hjälpa dom ur mörkret inge dom lite hopp om en framtid, för det är ingen lätt tid dom har framför sig men så länge det finns hopp så finns det liv.
Frid o kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar