Mördare får leva sitt liv vidare fast dom bestämt att andra inte ska få leva sina liv

I dagens Expressen kan man lässa en artikel av Britta Svensson: Är det verkligen rätt att släppa ut en av Sveriges värsta massmördare i frihet? Mycket tänk värd och bra artikel och vist blir jag berörd och allt vänder sig i magen , så där som det gör alla gånger när jag läser eller hör om mördare eller brottsoffrena.

Min tanke blir att om det AsEt som mördade min älskade och saknade dotter en dag kommer ut när det än må bli så kommer jag att vara där och jag kommer inte att på något vis vara nådig. Jag tänker att minna tankar och känslor och ev handlande inte är annat än mänskliga ,jag tror att det är en försvars instinkt som är djupt inbyggd i människan för att skydda våran familj ...Jag tycker verkligen inte att vi alltid ska ge alla en andra och tredje skans ... möjligheten att leva sitt liv vidare fast man bestämt att andra inte ska få leva sina liv ? Hur kan det på något viss ens existera att det är möjligt att det får vara så.
Samtidigt så får jag tunga skuld känslor, jag är så hjärntvättad av samhället att alla ska ha flera chanser att bättra sig att man aldrig ska ge upp och att man ska älska alla oavsett vad.Myndigheterna och politikerna utgår alltid utifrån brottslingarnas behov ingen tänker på brottsoffrenas behov, hur har det kunnat bli så ?
En till aspekt för mig är att jag alltid får leva med stressen av att veta att det kan bli möjligt att AsEt kommer ut.Livstid ska vara riktigt livstid!!!