tisdag 5 mars 2013

I dag är det Englas födesedag KÄRLEK

 Idag är det Englas födelsedag ♥ 15 år sedan vi var på södersjukhuset med Anna-Lena Boberg och Sol Höglund. Älskade Engla vägde 3750 o var 52,5 lång och kom ut med pannan före, nyfiken på världen :) Hon fick vara med oss i 10 år och en månad .Jag är så lycklig för den tiden vi fick och jag är så ledsen för att hon inte är här nu SAKNADEN är större än störst. ÄLSKAR DIG ÄLSKADE ENGLA ♥ ♥ ♥ KÄRLEK

23 kommentarer:

  1. Grattis till dig, Engla. Kram.

    SvaraRadera
  2. Vill säga någonting denna smärtsamma dag, men vet inte vad.
    Varm kram från Lena

    SvaraRadera
  3. Håller med om att det är svårt att finna ord denna dag. Jag är för övrigt 2 dagar försenad. Du har blivit en erfarenhet rikare på vägen genom livet. Tyvärr en smärtsam sådan. Du kanske skulle åka till något land där barndödligheten är hög beroende på olika omständigheter för att få lite perspektiv på din egen sorg och smärta. Att möta kvinnor i en liknande situation fast det kan röra sig både om mord, krig eller sjukdom. Ta reda på hur de hanterar situationen. Kanske kan det leda till någonting positivt för dig. Den kontinent jag tänker på är Afrika. Jag skulle själv mycket gjärna vilja åka dit. Framför allt Tanzania. Tanganika och kilimanjaro. Wow!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har varit i många länder med fatigdom och svårighteter, jag har sett barn och vuxna nära döden på gator i Indien värst var det när jag reste själv där för ca 20 år sedan. jag antar att det inte är någon skilnad på om man är rik eller fattig om man har förlorat ett barn genom ond bråd död. Vi är alla människor med ungefär samma smärta och sorg perspektiven är inte så olika ,det som kan vara olika är religösa övertygelser.Ett perspektiv är klart viktig ingridiens att bära med sig: Empati behövs var man än är i världen.

      Radera
  4. Fast på den tiden hade du inte erfarenhet av ond, bråd död vilket du har nu. Det är därför som jag tror att det blir helt annorlunda.

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag har varit i indien och afrika även efter Englas död men nu ser det inte lika tragiskt ut som för 20 år sedan även om dom fattiga fortfarande har det tuffare än va vi ens kan drömma om, jag är en gillar att resa och besöka olika kulturer och har rest mycket sedan jag var 21 år.Min äldsta dotter o jag bode i tält i djungeln i colombia när hon var 3 mån och Englas första resa till Indien var när hon var 1 år o en dag :) härliga tider. Jag förstår att du tror vi sörjer olika på olika ställen i världen Men jag tror inte det är så olika vi är rätt lika som människor oavsett rik fattig afrika eller sverige...Antagligen tror du att du vet hur jag sörjer åxå men det vet du nog inte om det inte är så att du känner mig som nära vänn. Du känner mig antagligen som en mamma som säger i från och kräver den rättvisa som jag tycker är rimlig. och du här läst om min kamp för vissa frågor i rättsäkerhet för allmänheten och så lite lite om min sorg men den delar jag med mig väldigt lite av...

      Radera
  5. Vad är det som får dig att tro att Carina behöver rådet att "få lite perspektiv" på sin sorg och smärta? Ta del av hur svårt utsatta människor "hanterar" sin? Vet du hur Carinas ser ut? Har hon stört dig med den? Är du rädd för din egen? Tycker du hon behöver se att "det finns de som har det "värre""? Eftersom du klämmer i med Afrika?
    Res du till Kilimanjaro! Vem vet vad du skulle lära dig hantera där? Wow!!!
    //Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra sagt Lena! Tänker lika som du, fast jag inte har kunnat uttrycka det.

      Radera
  6. Lena. Jag tycker bara att Carina tänker för mycket på morgondagen angående mördaren. Har inte var dag nog av sin egen plåga? Personligen skulle jag gräva min egen grav om jag höll på så. För det finns ingen anledning att hålla på så. Man förstör bara för sig själv och för ens närmaste omgivning. Nägon som AE kommer inte ut på mycket länge om han ens blir fri. Det är bättre att göra någonting kontruktivt och givande istället för att gå och älta sådant man inte kan göra någonting åt. Det var därför jag tyckte att hon kunde göra en resa och träffa andra i en liknande situation och hur de hanterar den. Det kan vara mycket inspirerande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försök att ta in att du inte har en anig om hur jag tänker kring det du vet ingenting om vad jag ältar eller inte ...Du vet bara vad jag lägger energi på att förändra genom media o bloggen ca 20 min per vecka i mesta del...Vi ska se till att det blir riktiga livstdis straff Inga permisoner mm och det görs inte utav sig själv och sedan lite annat som behövs Mördraen skänker jag inte en tanke i onödan Bara när jag kan ge ett politiskt budskap :) Tänk på att dit sätt att skriva o tro säger mer om dig än mig !!!

      Radera
  7. Tack, Linda... skratt, skratt. Ibland kan man inte låta bli att kommentera!
    //Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Behövs lite uppfriskane kommentarer ibland ...ibland tror jag att halv rättsspyk har hittat till min blogg Inte mycket jag kan publisera pga hel korkat o hot...Men samtidigt så är det ju dom som kanske behöver aldra mest att man komenterar effter som dom mest av alla beöver få hjälp att inse sanningen och kanske hitta lit empati mm kan man skapa lite mera medmänsklighet empati och respekt genom att svara upp så kanske det kan ge någon något gott ...Önskar verkligen alla kärlek och frid även mördarna även om dom ska stanna i fängelse resten av sina liv ...

      Radera
    2. nää ångrade mig jag önska inte mördarna kärlek o frid men i alla fall medmänskligt bemötande mat och hus över huvudet,kanske lite tve och frisk lu´ft fast inte för mycket Det ska känas att man valt att ta en annas liv då ska man inte ha rätt till sitt eget...så det så!

      Radera
  8. Ja, då är väl större delen av Sveriges befolkning som du beskriver. De flesta har en hjärna att tänka med. Att det är ekonomiskt omöjligt att införa vekliga livstidsstraff. För övrigt anser jag inte att jag hade helt fel angående hur långt du har kommit i din bearbetning av det du har fått erfara. Att förlåta är inte samma sak som att acceptera gärningen. Man har bara tagit steget över så att man bara känner sorg och smärta för det är det enda som finns kvar då. Däremot har du rätt i att jag inte vet hur mycket du tänker på mördaren. Men då du tämker på honom osar det svavel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. nej då som tur är så är den största delen av sverges befolkning mycket kloka och empatiska men sen finns det ett litet anntal som man undrar hur man kan hjälpa med den delen bla dig...Ingentining är omöjligt det handlar om prioriterningar och hur man genomför saker. Och fel igen det osar inget svavel det luktar helvete och alla jävulskap som går inge så småt som svavel ;)...mouuuaa haaaa

      Radera
  9. Till ANONYM: Åh... är det sååå du menar? Du är allt en riktig djuping, du! Så intelligenta tankar... Man häpnar. Du skulle kunna utbilda konsulter som jobbar med existentiella spörsmål i stället för att hänga här inne, där du ändå inte får någon respons. Dessutom är du ju rolig! Jag ser dig framför mig streta uppför Kilimanjaro. Om du kommer hem igen, kan du inte berätta för oss då vilka ytterligare insikter du har fått?
    "Go' tur" från Lena

    SvaraRadera
  10. Jo då, många medborgare kan säkert känna empati med dig Carina men samtidigt har jag hört flera av dem säga att du inte är riktigt klok heller för att du beter du är den enda som har förlorat ett barn. Vägrar man trampa satan under sina fötter och gå vidare i livet blir det så. En person som Catta däremot får fullt stöd från många därför att hon inte är ute efter att få medhåll eller sympati. Dessutom är hon riktigt klok och förståndig. Det finns många som får erfara både det ena med det andra som borde få mer sympati. Jag läste bland annat om mannen med ADHd som jobbar på en krog någonstans som håller på att få sin kropp utsliten pga att han inte får eätt hjälp. Meningen är att vi ska få så många som möjligt i arbete för då kan man disskutera sådant som verkliga livstidsstraff. Men om sådana som han inte får mer hjälp kommer knappast ekonomin att gå framåt. Snarare bakåt och då kan du hälsa hem med dina krav. Om nu du mår dåligt så fort media skriver något om mördaren är det någonting du måste jobba på därför att media kommer alltid att skriva om mördaren oavsett vad du tycker. Du kommer att få genomlida samma helvete som alla andra anhöriga till offer så fort gärningsmannen ansöker om tidsbestämt straff. Men det är någonting du behöver jobba med för det kommer alltid att se ut så. Därför anser jag det vara bäst att förlåta för då kommer du längst av alla. Därför att det blir inte fullt så jobbigt när media tar upp om honom eller när han ansöker om tidsbestämt straff- Du kommer att se nyktert på det hela och precis som Catta, jag och alla andra att anse det vara helt uppåt väggarna fel att han får tidsbestämt straff i alla fall. Jag kommer att berätta om min resa till Tanzania (om och när det sker). Var så säker på det. Jag är inte naiv. Jag vet att det finns många faror som hotar. Inte enbart våldsbenägna människor. Det finns vilda djur och dödliga sjukdomar också. T ex rabies, ebola mm. Så det är inte helt riskfritt. Fast ebola härjar i centralafrikanska länder som ligger i regnskogen än så länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ha det gott sköt om dig och må väl är det enda jag kan säga :)

      Radera
  11. Suck... lycka till där du befinner dig och dit du eventuellt reser! //Lena

    SvaraRadera
  12. Tror ingen som inte varit med om ett ordentligt trauma kan föreställa sig hur djupt ner i avgrunden man kan hamna rent mentalt. Människor i omgivningen ser en kanske de dagar man mår "hyggligt" och uppbringar all inte styrka man har. Det är också ungefär all energi som finns, ich ingen extra depå finns att fylla på från. De dagar man inte klarar och orkar annat än att bara härda ut, och kanske inte en orkar med sig själv och sin egen omvårdnad ser inte alla. Verkligheten i det man befinner sig i. De dagar man verkar skaplig är de dagar som gör att man fortfarande har överlevt och samtidigt sak man då tvingas försvara sig för konstiga människor som inte fattar, för de förstår verkligen inte.

    De olika faserna när man är med om djupt tragiska saker är olika långa för olika personer. Det beror på många olika omständigheter. Man hanterar också händelser på olika vis. Om man till exempel hamnar i ett djupt trauma och tillika en situation som ger och skapar en stor stor sorg och saknad, ångest, depression, självanklagelse för hur man borde ha gjort och vad som hade kunnat gjorts annorlunda, hat mot det som hänt, frustration, maktlöshet både för hur ens barn det käraste man har blivit tvingad att må, känsla av orättvisa med mera, där varken man själv eller någon läkare man söker vård hos förstår hur djupt traumat egentligen är, så kan det ta åratal att förstå och kunna bearbeta detta.
    Man vet att man mår dåligt, men förstår inte alltid sina egna reaktioner, utan man använder den referensram man har tillgänglig just då. Har man aldrig varit i samma djupa tragiska situation så finns ingen referensram utan man måste söka sig fram. Vägen dit är oändligt lång då man först måste gå igenom de alla olika faserna innan man kan förstå först var och en av situationerna och sen knyta dem samman för att förstå dem ur ett större perspektiv. När man sen förstått detta måste allt bearbetas genom många olika faser och det tar tid, sen behöver man också upprättelse och hjälp andra att slippa gå igenom samma helvete som en själv, det kan många gånger vara en process som hjälper en själv framåt. Utöver detta finns sorgen som aldrig försvinner! Jag kan inte säga att jag vet men tror mig förstå hur du tänkt och känt Carina! Allt du gjort och gör, gör du för Englas skull och all den energin du lagt ned på att hedra henne med en offentlig begravning samt allt övrigt engagemang du lägger ned runt allt är egentligen all den kärlek och ömhet du velat ge till henne! Du gör inte alls detta för uppmärksamhet som en del tror. De som tror så fattar helt enkelt inte. Tror det är för djupt för att de ska förstå, men har man själv erfarenhet så förstår man och jag tycker du är en jättebra mamma, världens bästa!!! Även om pengar inte har med saken att göra så vore pengar bra för dig, men inte av de skäl som folk tror. Det egentliga skälet tror jag är att du helt enkelt ska kunna ha dem som reserv när du mår hemskt på grund av allt det som de som uttalar sig elakt inte fattar, och du inte orkar jobba eller kan jobba på grund av hur du mår på grund av allt du genomlider och ändå kunna ha en skälig levnadsnivå där du har råd till kläder, mat, tandläkare med mera. alltså helt vanlig levnadsstandard när du inte orkar på grund av det som detta medfört. Stresskänsligheten, sömnsvårigheterna med mera som folk inte fattar. Tids nog blir det bättre, men det tar tid och den tiden måste folk förstå att du behöver! Jag kan ha helt fel i det jag skriver, men av egna erfarenheter och självupplevelse tror jag att mycket av detta stämmer! Vi ofta att vi som mår dåligt är olika varandra, men det är vi inte, men det pratas inte ofta så mycket om det. Skulle kunna berätta ännu mer. Men jag tror detta räcker så länge. Du behöver inte publicera detta om du inte vill, men om jag tolkat dig rätt, kan du väl bara göra fem hjärtan i ett inlägg! I all välmening till dig!!
    KRAM!!! Du kommer att fixa det!! Du är inte ensam!!! KRAM!! <3 <3 <3 <3 <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja kan hålla med i mycket o vist är det så att man inte riktigt kan förstå fören man varit där o att få ta del av alla andra som har erfarenhter av trauman hjälper för att förstå sig själv... Frid

      Radera
  13. Det är skrämmande vad folk håller på! I min värld är det inte konstigt att du saknar o sörjer din dotter som ett äckligt as tagit ifrån dig. Tyvärr får du ju bära detta tomrum så länge du lever, medans fanskapet går på bio och lever gott:-(. Han borde gjort som Ulf Olsson... det enda rätta! Förstår att du hatar honom, det gör jag med. vill inte att mina skattepengar ska läggas på honom:-(.
    MVH Patricia

    SvaraRadera