Det är svårt att sätta sig in hur det är att bli inslängd i en riktig livs levande mardröm som man inte kan vakna upp ur utan själv måste lära sig att leva i och med ,samtidigt som man skapar mening ur meningslösheten och på egenhand förvandlar mardrömmen tills den går att leva med, hand i hand mardröm och dröm, små steg i taget.
Fast man är mitt i en mardröm så kan kärlen finnas där och lysa starkt ,till och med bli så djup att det inte finns någon botten för den. KÄRLEK !
Carina, ibland när jag läser din blogg så blir jag så eftertänksam. Vi andra - som inte upplevt det du upplevt - kan aldrig sätta oss in i vilken väg tillbaka till livet du måste gå, och vad du måste uppleva på vägen tillbaka. Vi kan förstå att det gör ont och är enormt jobbigt, men HUR ont och HUR jobbigt - kan ingen fatta som inte varit där du är. " man måste gå en mil i en annan mans mockasiner för att förstå " säger ett indianskt ordspråk som stämmer in bra här... Dock hejar vi på dig, vill att du skall ha ett liv där du kan känna att livet har ett djup och en mening, och att kärleken faktiskt finns runtomkring oss - hela tiden. Så, styrkekramar från mig en främling som läser din blogg - och som ger mitt tysta stöd till dig. /Helena
SvaraRaderaTack <3
SvaraRadera