Rättsäkerhet tycker jag inte att vi har i HD när vi inte får motiveringar till besluten

Idag ringde jag upp föredragande i högstadomstolen Charlotte Edvardsson som varit delaktig tillsammans med Stefan Lindskog, Lena Moore, Lars Edlund för att inte ge prövningstillstånd i Högstadomstolen.

jag öppnade med att jag inte har kritik utan bara vill klargöra att dom verkligen har tittat på målet och hur dom jobbar på HD och vad hon tycker om att dom inte ger en motivering till oss att luta oss mot  vid sina beslut.

Jag har inte mycket förtroende för rättsvändet och ville ha en röst och en känsla på beslutet. Idag får man ingen motivering till avslag från HD vilket gör mig skeptisk till rättsäkerheten hur ska jag kunna veta att dom utrett alla frågetecknen i min framställan ? Charlotte sa att dom har ca 5100 fall att ta ställning till per år o beviljar prövning åt ca 140 st . jag tänker att om dom jobbar igenom varje fall som sig bör så borde dom även kunna kosta på att ge oss som lämnar in om prövningstillstånd en motiveringe den borde ju finnas klar innan dom säger nej eller ja. Det skulle öka förtroendet  och rättsäkerheten att justitieråden faktiskt har gjort det som förväntas för att ge ett nej eller ja. Jag har sett så mycket i rättsutredningar att jag är helt övertygad om att allt inte går som det borde, när det gäller statliga och polisiära ärenden så ser inte alltid juristerna till rätt och riktigt utan tar parti för staten . Jag tog även upp att de flesta justitsieråd i Hd troligen är bra men att det även finns dom som inte inger förtroende tex den rättsröta som justitierådet Göran Lamberts varit med i och efter det kanske det inte är så konstigt att jag tvivlar på att HD i alla fall gör ett korrekt jobb…  Hon kunnde givet viss inte komentera detta.

 

Detta är vad vi inte får svar på ! jag överväger just nu om jag ska ta det vidare till Europadomstolen men får ont i magen av allt jobb och ekonomiska risker så jag vet inte än.

 

Vi hade lyft fram att HD borde pröva om det faktiskt skall göras en "rimlighetsavvägning" som hovrätten gjorde avseende adekvans, normskydd och ersättningsberättigad krets. I och med att HD inte tar upp målet får vi inte veta vad denna rimlighetsavvägning faktiskt innefattar - eftersom det inte finns rättsfall sedan tidigare som reder ut detta begrepp - och inte heller hur långt en sådan avvägning sträcker sig.

Vi hade även tagit upp att HD skulle klargöra om man får tillämpa läran om s.k. skyddsintresse överhuvudtaget när det gäller personskada som i vårt fall.

Vidare hade vi begärt att HD skulle pröva om principerna i den s.k. Landskronadomen skall tillämpas med bl.a. omvänd bevisbörda, vilket hovrätten inte tillämpat i vårt mål.

Därtill ville vi att HD skulle pröva om allvarliga fel och brister under en förundersökning kan anses vara kränkande angrepp mot enskilda och om tjänstefel objektivt kan anses föreligga vid fel och brister i en polisutredning. Frågan om kränkningsersättning kan utgå direkt enligt skadeståndslagen vid tjänstefel, eller om Europakonventionen artikel 2, 5 och 8 kan ge ersättning, var också vad vi ville att HD skulle pröva.

Sist och slutligen hade vi lyft fram att HD borde pröva om ersättningsberättigade kretsen är vidare enligt Europakonventionen än enligt svenska lagstiftningen och om rätt till ersättning enligt Europakonventionen skall följa principen om s.k. skyddat intresse.