torsdag 4 november 2010

Annas Eviga

Annas Eviga svt  att sona ett brott
Han bara se sista halvan av programmet men som jag förstod det så var det inga offer med i programmet fast det handlade om just att sona ett brott . Det blir så typiskt för Sverige att inte ta in offrens känslor och tankar som viktiga delar av att just sona ett brott.
Religion eller juridik kan inte bestämma när ett brott är sonat.
Många säger att det är staten som ska döma och straffa brottslingar efter juridik utan känslor, jag frågar mig varför är det så själklart?
 Det finns brott mot staten men då brottslingen inte gjort staten något finns det oftast ett offer vid ett brott ändå ser vi det som självklart att offren inte ska få påverka straffen. För mig blir det väldigt märkligt när staten talar om när brottet är sonat. Vad har staten för rätigheter att bestämma det? Det måste rimligtvis bara vara brottsoffret som kan säga när ett brott är sonat.
Staten kan döma ut en straff tid som dom anser lämplig men inte säga att det är sonat!
Varför är det alltid så att det är den kriminellas sida staten ska vårda? många säger annars blir det som USA, vad är det för fel på att vårda offrens bästa, vad är det som gör offrens behov fel varför är hat, sorg, rädsla, handikapp mm som mätmetoder av ett brott fel när det är det som är konsekvensen av ett brott! 
Jag tycker absolut att det är viktigt att ge kriminella skanser o verktyg att ändra sitt beteende om det är destruktivt för dom själva eller medmänniskor mm Men man ska inte glömma bort att respektera offren för det.
Helt klart för mig är att det finns brott som inte går att sona utan det ska vara riktigt livstid bla mord Hur kan du sona att du själv bestämt att en annan människa ska dö, det går inte på något viss att respektera anhöriga eller offren genom att låta den personen komma ut och leva sitt liv igen.
Det finns vissa anhöriga som förlåtit mördaren då mycket religöst fanatiska typ hjärntvättade eller att man känner mördaren före mordet . Att välja att inte bry sig med att lägga tankar eller bekymmer om mördaren är inte det samma som att förlåta eller att det är sonat!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar