nyhetsmorgon tv4

Tv4 nyhetsmorgon en kvinna som mist sin man o dotter -95 om tröst o sorg o en anna kvinna som skrivet en bok om sorg o tröst . Så skönt att höra när hon säger att sorgen går inte över man lär sig leva med den .Något jag ofta känner o hör av andra men av försäkringskassa läkare o andra förståsig påare så ligger en tung kraft av att dom går omkring o väntar på att den ska gå över och jag känner ett tryck från samhälet att min sorg o smärta borde gå över snart vilken den troligen inte gör utan man får gilla lägget och leva med den och lära sig hantera den.kram på er

Vill hitta min dröm o lust

Vad är min dröm min lust? nu ligger den bakom sorgen o smärtan det är svårt men jag vill hitta min dröm .Vill hitta engagemang o lust ,jag har kraften men vet inte var jag ska lägga den ...snart spricker jag :)

sorg kräver Tid och utrymme

Statsministern sa på tv4 i morse i en intervju om det hemska som hänt i Norge att :
Att sorg kräver Tid och utrymme .
Jag kan bara hålla med ,tyvärr så visar inte Sverige det med sin handlingar där sorgen efter att förlorat sitt barn enligt försäkringskassans normer om det är en kris ska vara max 3 månader och om du förlorat ditt barn vid födseln så är det ännu mindre. Försäkringskassan började efter 3 månader att i fråga sätta mitt behov av sjukskrivning och dom tog bort 25 % bara för att jag orkade vara med i media om mitt trauma . Man måste hela tiden gå och försvara sitt behov av sjukskrivning och läkarna måste skriva att man har självmords tankar och en massa om hur  hemskt man mår för att försäkringskassan ska ge sjukpenning ,det borde vara naturligt att man efter att fått sitt barn brutalt mördat får ta sin tid utan att hela tiden kämpa för sjukskrivning. Jag har fått sjukskrivningar  några månader åt gången och det har känt stressande att hela tiden tänka på att söka ny och försvara sig mot försäkringskassan vilket jag fått gjort på flera möten under alla dessa faser steg ett och två mm. Jag skulle vilja få slipa att gå och tigga sjukskrivning med bråk ,grått och hårda ord när jag behöver TID O UTRYMME .Jag skulle vilja få lugn o ro men jag känner att det aldrig infinner sig då jag hela tiden ska kämpa för allt då även sjukpenning en peng som ger mig max 8000 i månader på heltid efter som jag var egen företagare när min dotter mördades. Det finns ingen statlig organisation som stöder oss som fått vara barn mördade i Sverige ,det finns en idel förening som heter rav där det görs mycket bra men det behövs något mera professionellt som fungerar i ur o skur dygnet runt med psykologer läkare ,präster, jurister och andra anhöriga ,där anhöriga i kris kan få hjälp o stöd för just deras behov. Det är lika illa för varje familj som går igenom att förlora sitt barn genom mord och inte bara när det händer många på samma gång för på individ nivå så är det samma sorg smärta och problematik
  Nu har jag jobbat heltid hela sommaren med min sommar servering ,det har fungerat rätt ok efter som jag har kunnat sätt in personal  och varit ledig när det varit som tyngst . Jag har inte samma gamla gnista som för och det kunde ha gått mycket bättre men med dom förutsättningar jag nu har så har det ändå funkat. Jag vet inte vad jag ska göra nu ,det gäller att jag hittar rätt jobb för att kunna få tillgång till min kraft och sånt räcker ju inte för att vara sjukskriven ! Så var kommer mina behov in i statsministerns uttalande om att sorg kräver tid och utrymme ? Bara fina ord i Sverige .Jag hoppas att det i Norge är mer än bara ord !
Frid o kärlek till alla anhöriga och överlevande i Norge.

Till dom anhöriga till offrena i Norge

 Jag har inte kunnat sovit bra i natt fast det gör jag sällan .Nu tänker jag och känner mycket med er anhöriga i Norge . Jag skriver av mig lite här nu innan jag går till jobbet .

Vi är alla olika individer med olika personligheter ,personligheter som kommer att ta oss med på olika resor genom smärtan saknaden och gråten. Men mycket kommer  även att vara liknande .
Smärtan av att veta att våran anhörig kanske lidit och upplevt skräck innan döden, att vi inte fanns där och kunde trösta i livets slutskede. En smärta som kommer att vara olika och kanske lika .Min smärta ger sig uttryck i magont som att nerverna ligger utan på magen ,att det känns helt värdelöst att leva och att jag inte kan se någon glädje bara ångest och frustration..
I början var smärtan där hela dagar med små ljusglimtar ibland ,nu kommer det lite olika varje dag ibland några minuter upptill timmar men jag har lärt mig att det går upp och ner ,vissa dagar förnimmer jag den bara men det ligger där bakom och gör sig påmind hela tiden .När Engla var borta och vi inget viste fick jag kramper som ryckningar i musklerna nu kommer dom ryckningarna bara när jag tänker på hemska saker som Engla fick gå igenom eller när det vissas liknande saker på teve eller skrivs i media om mördaren.

Saknaden är heltiden där men vid vissa tillfällen gör den mera ont ett ont som svider och liknar när man är ledsen och ibland gråter jag. I början var saknaden där hela tiden  nu är saknaden tyngst vid högtider och tydliga minnen.
Nu har jag även börja möta en ny saknad ,det är när jag funderar på hur Engla skulle sett ut nu ,tyckt om vilken skola skulle hon valt mm. När jag träffar hennes gamla klass kompisar så drar mycket igång jag tittar på hur dom ser ut klär sig mm skulle Engla ha sett ut så gjort så ,det väcks många tankar och känslor.

Det finns även en sorg i att veta om Englas närmaste smärta och sorg att dom ska behöva gå igenom helvetet av att känna allt i denna mardröm och det gör ont och är svårt att hantera .

Första åren kändes det så jävla orättvist att Engla skulle bli mördad att hon och vi skulle vara tvungna att möta detta helvete mm. Nu ligger inte den känslan av orättvisa där och gnor lika mycket, jag vet inte om den kommer tillbaka eller varför den känslan inte gör sig på mind .Helt klart så är det orättvist ! Jag har insett att det finns så många liknade offer och anhöriga över hela värden. Vi är många som lever med mord och lärt oss leva med mord och som överlever och hittar tillbaka till livet igen, ett liv som inte blir sig likt men dock ett liv med glädje och sorg mm.

Idag så jobbar jag mer än heltid samtidigt som jag mår dåligt och bra samtidigt ,jag håller på att lära mig leva med att ha glädje och smärta i livet samtidigt och det är inte lätt men det går. Jag får samtidigt kämpa för att göra sånt som är bra för mig och min utveckling vilket inte går hand i handske med vad försäkringskassan och staten tycker eller vill hjälpa mig med. 
Jag har min levande dotter att leva för jag har en underbar man släkt vänner och mitt engagemang för att kunna göra nytta för andra att leva för .Jag har fortfarande svårt att välja livet för mig själv men som tur är så har jag dom andra delarna att leva för. För jag vill inte dö jag tycker bara att det är väldigt tufft att leva.

Det är även en massa praktiska saker att gå igenom nu sånt som man önskade att man slapp eller att man fick hjälp med.I Sverige får man bara hjälp tills domen vunnit laga kraft dvs när fängelse domen blivit bestämd.
Sen får man ta tag i allt själv skadestånd ,försäkringsfrågor ,begravning , bouppteckning ,mm listan kan göras lång. Ingen ringer eller kontaktar dig och erbjuder hjälp med sorgen bearbetningen i all fall inte till oss,vi fick begära och leta själva .Förhoppningsviss kommer det att bli bättre för er i Norge nu när det är så stor kris för så många.

 Det är inte heller lätt att lära sig leva med hat att känna att man tycker så illa om någon är inga lätta känslor. Jag blir ofta så frustrerad att jag dag drömmer om att bara stå med en kniv och galet hacka i mördaren som tur är är det bara sekunder minuter jag upplever detta hat. Jag vill inte uppleva det ,för jag vill inte vara en sådan hemsk människa att jag ens tänker sådan tankar men lik väl så är dom där och det var inte ens lätt att erkänna dom här o nu ...  
Sen så finns det en människa som har bestämt att just ditt barn eller anhörig skulle dö på just det viset .En mördare som du ska läsa om i media sen hur han har de i fängelset alla turer  i det och sen om hans permissioner och tillslut frigivning .Det är en väldigt svår process som tar mycket kraft och skapar onödigt med ångest ,för er i Norge så verkar det när man läser i media som om det kommer ta mellan 21 -30 år innan han är helt frigiven men till dess så kommer det att vara en massa turer i kriminalvårdens processer som kommer att suga musten ur många av er många gånger. Vi anhöriga måste leva med allt detta som om vi inte hade nog en då ? Jag tycker att det ska vara riktigt livstid för alla mördare över 20 år kanske kan det finns någon paragraf för förmildrande omständigheter ?!
Då skulle man i alla fall ge offren och dom anhöriga lite lugn och ro på den fronten men i Sverige så kommer offer och anhöriga väldigt långt ner på listan för omtanke .

Nu har jag låtit väldigt negativ och det är för att för dom flesta efter att ha förlorat sitt barn eller anhörig genom mord med inslag av skräck och smärta så är det en mardröm att leva i och jag tycker att det är viktigt att berätta det så att ni andra som är i början att går igenom det vet att ni inte är ensamma och att det är normalt .

Jag  kan även säga att jag lär mig leva med smärtan även om det tar tid och jag fortfarande efter 3½ år inte har kommit från smärtan sorgen och saknaden ,jag möter den lite olika mycket varje dag och tror att jag kommer att ha den med mig resten av livet. Nu kan jag njuta av en god måltid …Inte så bra efter som jag gått upp 30 kg på dom här åren... :) lite humor finns det kvar i mig och jag kan tycka att flera saker är trevliga tex, det är skönt med massage ,sol o bad,resa från alla triges, och det känns underbart när det går bra för min tonårs dotter . Jag mår bra av att kunna göra nytta och jag mår bra av att vara engagerad i viktiga saker. Jag kan  känna hopp om att jag kan bli att må bättre och bättre efter som jag tar små steg i den riktningen även om jag även ibland halkar långt tillbaka i mörkret, men då vet jag ju att det är möjligt att se lite ljusare efter som jag varit där så det går lite lättare att gå framåt igen, när man gått stigen många gånger så blir den ju upp trampad.

Nu har jag skrivit av mig lite av nattens tankar för givet vis så dras minnena och smärtan upp när jag läser och försöker ta in det hemska som ni går igenom .För mig har skrivandet blivit ett verktyg ett verktyg som jag inte trodde jag skulle använda efter som jag är dyslektiker . Nu ska jag  gå till jobbet och göra mitt bästa för att få en så bra dag som möjligt.

Frid o kärlek Carina

på individ nivå för dom sörjande anhöriga i Norge

Nu är det mycket information om höger extremism och terorism av alla de slag och vist är det en viktig pusselbit och viktigt att jobba förebyggande med .Men mina tankar är mest hoss dom anhöriga och deras kris vara och ens på individ nivå massor av mäniskor som är direkt berörda i Norge 92 mördade perssoner som har en mamma o pappa, mormor ,morfar, farmor, farfar ,syskon ,kusiner, vänner, pojkvänner, flickvänner, klasskamrater, och så många fler runt varje dödad så många människor som nu i Norge är delaktiga i sorrgen smärtan och saknaden. Samma händer över allt i vädern hela tiden ...ve och fasa! och jag brukar ofta fundera på hur klarar vi att överleva den här hemska smärtan och helvetet ,många pratar snabbt om att man ska gå vidare och jag kan lova att dom flesta går vidare varje dag varje sekund för livet det stannar inte upp bara för att man hamnar i ett helvete men livet kommer att få helt nya dimensioner av helvete smärta förviring helt nya sidor av att vara människa och som en nära ungdom nyligen sa när smärtan av att mista Engla i mord började kännas mycket och jobbigt och professionella sa till henne att det var helt normalt att känna smärtan ,då sa hon i sådan fall vill jag inte vara normal då känner jag hellre inte smärtan och är onormall....
Ja det är en tung och jobbig tid eller rättare sakt resten av  livet som dom har framför sig bara att nu kunna titta på tve där det ständigt i alla program skjuts och mördas när man läser om andra liknande händelser i tidningar . När minnena kommer födelsedagar ,morddagen , minnenen och så många mera saker som kommer att ge dom en käft smäl varje gång dom upplever det . Jag tycker att de är viktigt att våga tala om och lyfta och visa smärtans allra hemskaste ansikte för jag menar att man behöver få göra det som anhörig .

Sen så behöver man åxå få ta del av andra anhörigas erfarenheter för mirakelöst så klarar dom flesta av att fortsätta leva och bära smärtan sorrgen och saknaden samtidigt som det finns en sida som överlever och så småning om kan känna njutning glädje och se det vackra i livet .Jag har kommit en bit på väg men inte hela vägen för riktig glädje ligger långt borta men i bland så skiner det till så någonstans där inne finns den blandat med smärtan , men jag tror att de viktigaste är att våga känna helvetet för att till att börja med vara ärlig i sin smärta för den kommer att finnas med resten av livet och man kommer att lära sig leva med den men det är ingen lätt resa. Man behöver även lära sig att stänga av för att i några minuter få lite lugn i kroppen.Nu gissar jag att några kanske inte klarar att leva med smärtan kanske finns det dom som nu kommer att bara ligga paralyserade kanske ta sin liv för att det gör så ont att man inte orkar kämpa med sig själv och jag önskar att alla runt om dom personerna orkar höra och se dom och gör allt för att hjälpa dom ur mörkret inge dom lite hopp om en framtid, för det är ingen lätt tid dom har framför sig men så länge det finns hopp så finns det liv.
Frid o kärlek 

Beklagar sorgen i Norge

 Mina tankar går till alla Offer och familjer i det hemska som hänt i Norge .Så många som mist sitt liv så många familjer som får bära smärtan av sorg saknad och vetskapen om att deras barn mm antagligen dött i skräck .Så många ungdomar som resten av sina liv ska bära detta hemska minne . STOR VARM KRAM TILL ER ALLA ♥♥♥

Jag hoppas att dom får bra hjälp nu i detta kaos som råder utanför och innom människan.

Jag kan lätt sätta mig in i dom anhöriga till dom mördades situation.Jag önskar ingen att behöva gå igenom kampen som nu kommer för dom med smärta sorg och saknad .Samtidigt så är jag förundrad över att vi är så väldigt många värden över som bär och över lever en så tungt levnads öde som det är att mista sitt barn genom mord. Jag kan gissa att det alltid är tungt att bära att mista sitt barn hur den än har hänt och att det är olika saker att bearbeta .

När det gäller mord så är just smärtan av att veta att ditt barn kanske dog i skräck en svår pusselbit det jagar mig varje dag men jag har lärt mig att hantera smärtan lite bättre med tiden även om jag tror att jag kommer att ha den bitten med mig resten av livet.

 Mina råd i krisen är .För dom mördades anhöriga så behöver dom först rätt o tydlig information,ev lugnande medicin, mat och en säng någon som hjälper till med resten av familjen kanske behöver man barnvakt, hund o katt vakt mm .

Att media inte spekulerar utan kommer med korrekt information!

 Lyssna på individen och vad den har för behov !man blir inte automatiskt knäpp i huvudet när man hamnar i en kris.

Hjälp med begravnings bestyren så att man får till en fin begravning det gäller att komma ihåg att även den är ett minne som man bär resten av livet. Begravningar är mycket kostsamma så det gäller att få hjälp att se över försäkringar och sånt som anhöriga själva oftast inte orkar.

Sjukskrivning och bra psykologer där det får ta den tid det tar .( inte som i Sverige där försäkringskassan tycker att en kris reaktion efter mord mm ska vara i max 3 mån)

Ekonomisk trygghet så man i början av kaoset inte behöver vara orolig för ekonomin .

Efter några månader så kan många behöva få komma bort från alla trigers kanske en utlands resa i två veckor med allt man behöver bara för att få villa hjärnan och kroppen.

I rehabiliteringen så kan en liknade resa i grupp med professionella psykologer mm och andra anhöriga med liknade erfarenheter som kommit en bit på vägen i att förstå sig själva vara en god hjälp.  

Tunga men viktiga pusselbitar är att dom mördades familjer får alla pusselbitar kring morden var låg kroppen hur var den placerad var var skott skadorna och vilka fans i närheten och hur var dom skadade. Mycket viktiga pusselbitar för dom anhöriga för att i framtiden kunna få lite lugn i hjärnan när de börjar att försöka bearbeta . 

Även att Åklagaren försöker att få fram så mycket fakta som möjligt ev att Åklagaren låter alla familjer själva skriva ner sina frågeställningar och seriöst försöker få svaren även om det kan vara helt omöjligt så behöver dom flesta familjer känna att man tagit deras frågeställningar på högsta alvar!  Nu kanske all fakta kommer fram i all fall efter som det blir så stort medialt tryck men man vet ändå inte om det stämmer med dom anhörigas funderingar och tankar.

Beklagar alla eran sorg <3

frid o kärlek

 

 

Fråga o svar om Sorg

 Fråga från Hilda som förlorat sitt barnbarn av helvetets knark.

Tragedin kan aldrig vägas upp - inte av någonting. Den är så vidrig så det finns inte ord. Jag följde det hela och jag tror hela svenska folket gjorde så och kände avsky och förtvivlan över ondskan.

Jag har läst lite vidare hos dig och blir riktigt förbannad över hur försäkringskassan behandlat dig. Grgrgrgrgr!!!!
Det är helt ofattbart hur man kan dra ner din sjukpenning pga att du var med i TV-program och skrev på en bok. När man skriver sådana regler har man ingen aning om hur det är att förlora ett barn.
Hur går det för dig nu? Arbetar du? Hur är din sorg nu?
Vore intressant att få ta del av - om du vill berätta förståss.
Min sorg är fortfarande tung efter 6 månader. Ibland vet jag inte hur jag ska orka att fortsätta att leva. Ibland orkar jag inte upp ur sängen utan ligger hela dagen. Jag är pensionär så jag har tack och lov ingen försäkringskassa som jagar mig.

/hilma

jag svara gärna <3

 Jag har inte börjat arbeta än men känner att jag vill men är lite förivrad kring vad jag vill och kan, efter tragedin så har mycket i mig själv förändrats.jag kan beskriva det i 3 delar som jag lever med.

3 olika smärtor av sorgen : Kroppsligt-Känslosamt-Smärta

 Kroppsligt
Min stress nivå är låg vilket gör att jag inte är riktig sams med kroppens reaktioner. När det blir lite stressigt så skriker kroppen att det är kris och det gäller att springa eller slås medan min hjärna vet att det inte alls är något farligt bara lite bråttom.Jag håller på att jobba med att lära mig hantera stressen så att jag kan ha kroppen skrikandes medan jag ändå gör det jag vill med kunskapen om att det är ok! Det här en en typ av post traumatisk stress som kommer efter veckan då vi letade efter Engla då jag var i 100 % stress och panik och inte sov på många dagar.Kroppen har inte fattat att det inte är kris när stressen slår på nu, för kunde jag lätt ha 10 bollar i luften och var extremt stress tålig.

Känslosamt dvs kärlek, glädje,hat,smärta. 
En annan del är den vanliga sorgen som dom flesta som förlorar ett barn eller nära anhörig känner . Den stora saknaden en enorm längtan, känslan av orättvisa- varför?,minnena av allt roligt och härligt man har haft minnena av den enorma kärleken. Minnen av den avlidnes framtids drömmar och sin egen längtan att få sen personen växa upp och få leva livet. I vårat fall så längtade Engla så otroligt mycket efter att bli tonåring och det är väldigt svårt att tänka på att hon inte fick det pga av att en annan människa bestämt att hon skulle dö.     
Smärta
Min tredje del är den del som gör ondast riktigt jävla smärtsamt och smärtan sitter i magen.
Det är flera gånger om dagen då minnet av hur Engla mådde och vad som hände innan hon var död som gör den smärtan jag får även ticks så att kroppen rycker till. Tanken kan vara i några sekunder o smärtan sitter i mellan 2 min - en timme.Jag har ännu inte lyckats att förhindra dessa tankar men jag lär mig leva med dom o smärtan nu kan jag uppleva tankarna o smärtan var som helst utan att det märks på utsidan!(fast min man märker det)
Tänk dig att dit 10 åriga barn blir misshandlat och mobbat på skolgården och ingen finns där och hjälper, och sen lägg till 100% av helvetet. Då tror jag att man kan förstå vilken typ av smärta jag menar. 


Sorg kan ha många ansikten beroende på vad som har hänt och vad man har med sig i ryggsäcken.
Jag förstår att det kan kännas och vara väldigt olika även om jag tror att det finns många likheter.
Något jag vet är att man själv  måste ta ansvar för sorgen sätta upp egna mål med vad man vill och hur man ska gå vidare med livet och man behöver mycket tid . Jag tillåter mig att tro att det kan vara lika svårt och smärtsamt hela livet men jag lär mig sakta leva med sorgen och smärtan . Kanske försvinner smärtan kanske inte. Men jag tror att det kan vara bra att inte gå o vänta på att den ska försvinna innan man jobbar på att leva med sorgen, för tänk om sorgen inte försvinner då har man missat livet i väntan.

sorg

Om livet är en skola om det finns en gudomlig plan ...inte vet jag ,för kan den då vara så grym ?
Att mista sin älskade i förtid är en av dom tuffaste lärdom att ta sig igenom .Jag har själv inte kommit igenom till den lärdomen som borde blomstra ur en sådan traumatisk händelse . Ju högre upp man nåt mot det gudomliga ju hårdare blir fallen men lättare att ta sig upp igen efter som man redan vandrat på stigen och tittar man riktigt noga så finns det små spår kvar att följa och kanske leds du av en liten ljusbärande Engel .