I dag har jag varit till arbetsförmedlingen efter som jag är utförsäkrad.
Till min handledare och en psykolog . Jag har nu på 3 månader haft 3 träffar.
Det började med att dom säger att dom vill hjälpa mig men dom kan bara erbjuda det dom har dvs arbets träning eller en grupp som heter grön rehabilitering och en till samtals grupp. Jag kan tänka mig att gå i samtals grupper om det verkligen är min mål grupp och riktigt professionellt, jag orkar nämligen inte sätta mig in i andras problem eller dela med mig av mig själv till vem som helst , ni kanske tänker att det gör jag ju här på bloggen men det är inte riktigt sant för här väljer jag vad jag delar och vissa saker stannar bara hos mig eller min psykolog..
Jag vill inte arbets träna eller gå i grupper bara för att det är det som finns,jag är så skör att jag inte vill utsätta mig för sånt som inte känns bra och som jag tror kommer att stjälpa mig mer än hjälpa mig,.Jag vill göra sånt som tar mig framåt som verkligen ger mig något och inspirerar mig som människa ,det kan säkert låta väldigt bortskämt av mig men för mig när jag varit med om att mista mitt barn under sådan här omständigheter så är vissa känslor borta tex inre glädje och den naturliga motivationen är helt borta men det finns andra positiva känslor att bygga på som till ex kärlek, engagemang mm. därför behövs det så mycket mera energi och motivation för att komma igång med saker.
Jag gav arbets förmedlingen några saker som jag trodde skulle vara bra för mig nr 1 att få hjälp att koma igång att träna helst med en personlig tränare.- svaret blev dom möjligheterna finns inte !
Sen så vill jag gå på kurser i sorgebearbetning eller stresshantering och jag har ett stort behov av massage mm till mina spända muskler ev någon kortar kurs att lägga till i min ryggsäck tex serverings tillstånds utbildning efter som jag tror att det kan vara en bra utb att ha i framtiden säkert en masa andra utbildningar åxå men efter som jag fort farande är lite förvirrad så veta jag inte vad!. Men arbetsförmedlaren säger Nej det finns inget sånt jag får ta det dom har och att snart så går tiden ut och då blir det tomt då tar tiden slut !? så vad ska jag göra ska jag gå med på att göra saker eller gå i grupper som jag tror blir mera motsatt effekt bara för att göra något innan tiden tar slut ?hmmm då menar dom dessa jävla faser i att vara utförsäkrad och
helt plötslig fär jag veta att jag ska in i fas 2 och då blir det så att pengarna kommer i efter skott så man får halv ersättning i två månader. Jag har turen att klara mig en då men jag blir så jävla upprörd efter som jag tänker på alla dom som inte har någon buffert så jag tar i och skäller över systemet och säger att det bara är skit att dom bara trycker ner människor som mår dåligt i stället för att hjälpa !!!
Då ställer sig psykologen snabbt och irriterat upp och säger högt att jag inte ska skälla på han sen så blir han tystar och muttrar om att han inte ska behöva ta sånt här från mig sen så säger han att han måste sluta för han behöver ringa ett samtal (han behövde nog bara fly undan sin egen irritation ). Jag svarar högljut att det ska dom visste det är ju dom som ska handleda mig och vara professionella vem fan annars ska jag skälla på och till råga på allt så är jag jävligt lättirriterad efter som jag inte mår helt jävla bra ,det borde dom ha med i beräkningen när dom jobbar med den här mål gruppen !Det är nämligen ett symtom när man mår psykiskt dåligt och har posttraumatisk stress!!!
Det slutar med att jag börjar storgråta jag säger att jag förstår att det är svårt för dom och att dom inte har en lätt uppgift att handled mig ,psykologen säger att efter som jag sagt att jag ska vill vara 100 % ärlig så ville han åxå vara det !? Ja så är det, inte är det lätt i alla fall!
Jag gråter fortfarande efter som jag blir så les på systemet och att det ska vara så svårt att få den hjälp man behöver eller i alla fall slipa den hjälp man inte behöver!
Hej och hjärtligt välkomna alla ni som vill läsa min blogg. Komihåg att det är mina tankar ,känslor ,tyckande och att dom ibland förändras. Jag lever i en bergodalbana av sorg, saknad och glad samhälles intresserad med glimten i ögat. Egenföretagare.
onsdag 12 januari 2011
tisdag 11 januari 2011
Leva med mord
På Tisadgar kl 21,00 på tv fakta visas ett program som heter Leva med mord.
Jag tycker att det är väldigt värde fullt att se på. Jag känner igen så många känslor och tankar och får olika aha upplevelser och jag undra varför vi på 2000-talet inte har ett rehabiliterings program för dom som lever med mord ? varför finns det ingen som talar om att dom här programmen finns eller ordnar med professionel rehabilitering och träffar för dom som lever med mord så att man kan få hjälp av dom med erfarenhet att förstå vad som händer i sig själv och allt anat som man kan behöva efter en kris reaktion. Jag kan lova att det skulle underlätta sorge prosesen för väldigt många.
Jag har träffat och pratat med en del som lever sen längre än jag som anhörig till mördad men det skulle behövas mer organiserat med professionella vid sidan .Rav riksförbundet för anhöriga till vålds dödade finns och det är bra att dom kämpar för dom viktiga frågorna och att de finns ett forum. Men dom anhöriga förtjänar mer respekt från samhället med professionalism forskning och pengar till rehabilitering .
I dag lägs alla resurser på mördaren som bestämmer att någon annan människa ska dö och ofta på ett hänsynslöst grymt sätt.
Ev kan anhöriga få gå på vuxen psyk som inte vet vilka behoven är eller inte har dom resurser som vi behöver eller så kan vi få några vita piller.
Jag tycker att det är väldigt värde fullt att se på. Jag känner igen så många känslor och tankar och får olika aha upplevelser och jag undra varför vi på 2000-talet inte har ett rehabiliterings program för dom som lever med mord ? varför finns det ingen som talar om att dom här programmen finns eller ordnar med professionel rehabilitering och träffar för dom som lever med mord så att man kan få hjälp av dom med erfarenhet att förstå vad som händer i sig själv och allt anat som man kan behöva efter en kris reaktion. Jag kan lova att det skulle underlätta sorge prosesen för väldigt många.
Jag har träffat och pratat med en del som lever sen längre än jag som anhörig till mördad men det skulle behövas mer organiserat med professionella vid sidan .Rav riksförbundet för anhöriga till vålds dödade finns och det är bra att dom kämpar för dom viktiga frågorna och att de finns ett forum. Men dom anhöriga förtjänar mer respekt från samhället med professionalism forskning och pengar till rehabilitering .
I dag lägs alla resurser på mördaren som bestämmer att någon annan människa ska dö och ofta på ett hänsynslöst grymt sätt.
Ev kan anhöriga få gå på vuxen psyk som inte vet vilka behoven är eller inte har dom resurser som vi behöver eller så kan vi få några vita piller.
Snart ! Svar ang utredningen ang försvuna papper i Pernilla utredningen
Denna väntan men nu är snart utredningen om dom försvuna papprena ang AE ( mördaren) i pernilla utredning snart klar.
Pratade med åklagaren som sa att allt i princip var färdigt om dom inte kom på något mer att göra ...:O) vad ska man säga. Jag bad dom att skick svaret till mig och att jag vill ha allt tillgängligt material.
fast jag vet redan svaret efter som de inte handlar om någon misstänkt terrorbombare eller högt uppsatt tjänstemans död så så är jag säker på att det kommer att lyda så här...
"Vi kan inte se att det begåts några fel vi kan inte ens vara säkra på att papperna med Anders Eklunds namn verkligen har funnits i utredningen".
jag kommer då att fråga
Jag undrar då om resterande misstag i utredningen och om åklagaren anser att det står i konsekvens med Englas död och om det finns någon som är ansvarig för dom misstagen.
Åklagaren svarar då att han bara utrett om papperna med avsikt tagits från utredningsmaterialet
Då säger jag att en åklagare alltid har som uppgift att även titta på andra uppenbara brott i samband med det som utreds. Här handlar det enligt mig även om tjänste fel i utrednings sammanhanget som är i direkt konsekvens med Englas död......
Men det är det ingen som bryr sig i !!!
Men man kan ju hoppas att det finns någon rättvisa och jag hoppas verkligen att jag får fel denna gång !!!
Pratade med åklagaren som sa att allt i princip var färdigt om dom inte kom på något mer att göra ...:O) vad ska man säga. Jag bad dom att skick svaret till mig och att jag vill ha allt tillgängligt material.
fast jag vet redan svaret efter som de inte handlar om någon misstänkt terrorbombare eller högt uppsatt tjänstemans död så så är jag säker på att det kommer att lyda så här...
"Vi kan inte se att det begåts några fel vi kan inte ens vara säkra på att papperna med Anders Eklunds namn verkligen har funnits i utredningen".
jag kommer då att fråga
Jag undrar då om resterande misstag i utredningen och om åklagaren anser att det står i konsekvens med Englas död och om det finns någon som är ansvarig för dom misstagen.
Åklagaren svarar då att han bara utrett om papperna med avsikt tagits från utredningsmaterialet
Då säger jag att en åklagare alltid har som uppgift att även titta på andra uppenbara brott i samband med det som utreds. Här handlar det enligt mig även om tjänste fel i utrednings sammanhanget som är i direkt konsekvens med Englas död......
Men det är det ingen som bryr sig i !!!
Men man kan ju hoppas att det finns någon rättvisa och jag hoppas verkligen att jag får fel denna gång !!!
måndag 10 januari 2011
Fråga o svar om Sorg
Fråga från Hilda som förlorat sitt barnbarn av helvetets knark.
Tragedin kan aldrig vägas upp - inte av någonting. Den är så vidrig så det finns inte ord. Jag följde det hela och jag tror hela svenska folket gjorde så och kände avsky och förtvivlan över ondskan.
Jag har läst lite vidare hos dig och blir riktigt förbannad över hur försäkringskassan behandlat dig. Grgrgrgrgr!!!!
Det är helt ofattbart hur man kan dra ner din sjukpenning pga att du var med i TV-program och skrev på en bok. När man skriver sådana regler har man ingen aning om hur det är att förlora ett barn.
Hur går det för dig nu? Arbetar du? Hur är din sorg nu?
Vore intressant att få ta del av - om du vill berätta förståss.
Min sorg är fortfarande tung efter 6 månader. Ibland vet jag inte hur jag ska orka att fortsätta att leva. Ibland orkar jag inte upp ur sängen utan ligger hela dagen. Jag är pensionär så jag har tack och lov ingen försäkringskassa som jagar mig.
/hilma
jag svara gärna <3
Jag har inte börjat arbeta än men känner att jag vill men är lite förivrad kring vad jag vill och kan, efter tragedin så har mycket i mig själv förändrats.jag kan beskriva det i 3 delar som jag lever med.
3 olika smärtor av sorgen : Kroppsligt-Känslosamt-Smärta
Kroppsligt
Min stress nivå är låg vilket gör att jag inte är riktig sams med kroppens reaktioner. När det blir lite stressigt så skriker kroppen att det är kris och det gäller att springa eller slås medan min hjärna vet att det inte alls är något farligt bara lite bråttom.Jag håller på att jobba med att lära mig hantera stressen så att jag kan ha kroppen skrikandes medan jag ändå gör det jag vill med kunskapen om att det är ok! Det här en en typ av post traumatisk stress som kommer efter veckan då vi letade efter Engla då jag var i 100 % stress och panik och inte sov på många dagar.Kroppen har inte fattat att det inte är kris när stressen slår på nu, för kunde jag lätt ha 10 bollar i luften och var extremt stress tålig.
Känslosamt dvs kärlek, glädje,hat,smärta.
En annan del är den vanliga sorgen som dom flesta som förlorar ett barn eller nära anhörig känner . Den stora saknaden en enorm längtan, känslan av orättvisa- varför?,minnena av allt roligt och härligt man har haft minnena av den enorma kärleken. Minnen av den avlidnes framtids drömmar och sin egen längtan att få sen personen växa upp och få leva livet. I vårat fall så längtade Engla så otroligt mycket efter att bli tonåring och det är väldigt svårt att tänka på att hon inte fick det pga av att en annan människa bestämt att hon skulle dö.
Smärta
Min tredje del är den del som gör ondast riktigt jävla smärtsamt och smärtan sitter i magen.
Det är flera gånger om dagen då minnet av hur Engla mådde och vad som hände innan hon var död som gör den smärtan jag får även ticks så att kroppen rycker till. Tanken kan vara i några sekunder o smärtan sitter i mellan 2 min - en timme.Jag har ännu inte lyckats att förhindra dessa tankar men jag lär mig leva med dom o smärtan nu kan jag uppleva tankarna o smärtan var som helst utan att det märks på utsidan!(fast min man märker det)
Tänk dig att dit 10 åriga barn blir misshandlat och mobbat på skolgården och ingen finns där och hjälper, och sen lägg till 100% av helvetet. Då tror jag att man kan förstå vilken typ av smärta jag menar.
Sorg kan ha många ansikten beroende på vad som har hänt och vad man har med sig i ryggsäcken.
Jag förstår att det kan kännas och vara väldigt olika även om jag tror att det finns många likheter.
Något jag vet är att man själv måste ta ansvar för sorgen sätta upp egna mål med vad man vill och hur man ska gå vidare med livet och man behöver mycket tid . Jag tillåter mig att tro att det kan vara lika svårt och smärtsamt hela livet men jag lär mig sakta leva med sorgen och smärtan . Kanske försvinner smärtan kanske inte. Men jag tror att det kan vara bra att inte gå o vänta på att den ska försvinna innan man jobbar på att leva med sorgen, för tänk om sorgen inte försvinner då har man missat livet i väntan.
Tragedin kan aldrig vägas upp - inte av någonting. Den är så vidrig så det finns inte ord. Jag följde det hela och jag tror hela svenska folket gjorde så och kände avsky och förtvivlan över ondskan.
Jag har läst lite vidare hos dig och blir riktigt förbannad över hur försäkringskassan behandlat dig. Grgrgrgrgr!!!!
Det är helt ofattbart hur man kan dra ner din sjukpenning pga att du var med i TV-program och skrev på en bok. När man skriver sådana regler har man ingen aning om hur det är att förlora ett barn.
Hur går det för dig nu? Arbetar du? Hur är din sorg nu?
Vore intressant att få ta del av - om du vill berätta förståss.
Min sorg är fortfarande tung efter 6 månader. Ibland vet jag inte hur jag ska orka att fortsätta att leva. Ibland orkar jag inte upp ur sängen utan ligger hela dagen. Jag är pensionär så jag har tack och lov ingen försäkringskassa som jagar mig.
/hilma
jag svara gärna <3
Jag har inte börjat arbeta än men känner att jag vill men är lite förivrad kring vad jag vill och kan, efter tragedin så har mycket i mig själv förändrats.jag kan beskriva det i 3 delar som jag lever med.
3 olika smärtor av sorgen : Kroppsligt-Känslosamt-Smärta
Kroppsligt
Min stress nivå är låg vilket gör att jag inte är riktig sams med kroppens reaktioner. När det blir lite stressigt så skriker kroppen att det är kris och det gäller att springa eller slås medan min hjärna vet att det inte alls är något farligt bara lite bråttom.Jag håller på att jobba med att lära mig hantera stressen så att jag kan ha kroppen skrikandes medan jag ändå gör det jag vill med kunskapen om att det är ok! Det här en en typ av post traumatisk stress som kommer efter veckan då vi letade efter Engla då jag var i 100 % stress och panik och inte sov på många dagar.Kroppen har inte fattat att det inte är kris när stressen slår på nu, för kunde jag lätt ha 10 bollar i luften och var extremt stress tålig.
Känslosamt dvs kärlek, glädje,hat,smärta.
En annan del är den vanliga sorgen som dom flesta som förlorar ett barn eller nära anhörig känner . Den stora saknaden en enorm längtan, känslan av orättvisa- varför?,minnena av allt roligt och härligt man har haft minnena av den enorma kärleken. Minnen av den avlidnes framtids drömmar och sin egen längtan att få sen personen växa upp och få leva livet. I vårat fall så längtade Engla så otroligt mycket efter att bli tonåring och det är väldigt svårt att tänka på att hon inte fick det pga av att en annan människa bestämt att hon skulle dö.
Smärta
Min tredje del är den del som gör ondast riktigt jävla smärtsamt och smärtan sitter i magen.
Det är flera gånger om dagen då minnet av hur Engla mådde och vad som hände innan hon var död som gör den smärtan jag får även ticks så att kroppen rycker till. Tanken kan vara i några sekunder o smärtan sitter i mellan 2 min - en timme.Jag har ännu inte lyckats att förhindra dessa tankar men jag lär mig leva med dom o smärtan nu kan jag uppleva tankarna o smärtan var som helst utan att det märks på utsidan!(fast min man märker det)
Tänk dig att dit 10 åriga barn blir misshandlat och mobbat på skolgården och ingen finns där och hjälper, och sen lägg till 100% av helvetet. Då tror jag att man kan förstå vilken typ av smärta jag menar.
Sorg kan ha många ansikten beroende på vad som har hänt och vad man har med sig i ryggsäcken.
Jag förstår att det kan kännas och vara väldigt olika även om jag tror att det finns många likheter.
Något jag vet är att man själv måste ta ansvar för sorgen sätta upp egna mål med vad man vill och hur man ska gå vidare med livet och man behöver mycket tid . Jag tillåter mig att tro att det kan vara lika svårt och smärtsamt hela livet men jag lär mig sakta leva med sorgen och smärtan . Kanske försvinner smärtan kanske inte. Men jag tror att det kan vara bra att inte gå o vänta på att den ska försvinna innan man jobbar på att leva med sorgen, för tänk om sorgen inte försvinner då har man missat livet i väntan.
tisdag 21 december 2010
Mattias Flink släpps fri 2018
Mattias Flink släpps fri 2018 och har redan påbörjat permissioner .Nu kan man läsa om det tidsbestämda straffet och att Flinks advokat tycker att det var lite väl hårt. Var är brottsoffer perspektiven i media vad tycker dom anhöriga ? Finns det något brottsoffer perspektiv i tanken att ge tidsbestämt dvs att släppa en mass mördare fri? eller är det så att vi ska utgå från brottslingarnas bästa och strunta i offrens perspektiv tex att dom som mördats aldrig kan få en andra skans eller att dom anhöriga har fått en livstids sorg och smärta som dom inte kan få tidsbestämt !
Em människa som har mördat har enligt mig gjort sitt i samhället, där går gränsen för en andra skans!
fredag 10 december 2010
Rav riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade
http://www.facebook.com/group.php?gid=72527059834
för er som är anhöriga ,vänner eller intresserade.
för er som är anhöriga ,vänner eller intresserade.
onsdag 8 december 2010
Veckans brott
Veckans brott på svt
Tycker att det fortfarande är ett bra program enkelt rakt sant och tydligt.
Inte byggt på spänning genom massor av frän musik eller häftiga klipp .Jag tycker att det finns en någorlunda balanserad respekt för både brottsoffer och brottslingar och intressant information.
Mina tankar i det här programmet var hur dom anhöriga reagerade när dom fick se och höra den livstidsdömda manen som intervjuades hur skulle jag reagera om det var mitt barns mördare som satt där i en intervju antagligen utan själv insikt och fortfarande bara tänker på sig själv, så som jag upplevde att den här livstids dömde gjorde ,fast nu vet jag att man inte vet hur media har klippt i hopp intervjun så vem vet? ... tror jag skulle ha blivit mer än galen... jag tycker verkligen att livstid ska vara riktig livstid så att vi anhöriga får lugn o ror och inte behöver ha med det gnaget i resten av våra liv att det ska vara permissioner och att den livstids dömde en dag kan vara fri ... Nej här borde offren gå före brottslingen!
Tycker att det fortfarande är ett bra program enkelt rakt sant och tydligt.
Inte byggt på spänning genom massor av frän musik eller häftiga klipp .Jag tycker att det finns en någorlunda balanserad respekt för både brottsoffer och brottslingar och intressant information.
Mina tankar i det här programmet var hur dom anhöriga reagerade när dom fick se och höra den livstidsdömda manen som intervjuades hur skulle jag reagera om det var mitt barns mördare som satt där i en intervju antagligen utan själv insikt och fortfarande bara tänker på sig själv, så som jag upplevde att den här livstids dömde gjorde ,fast nu vet jag att man inte vet hur media har klippt i hopp intervjun så vem vet? ... tror jag skulle ha blivit mer än galen... jag tycker verkligen att livstid ska vara riktig livstid så att vi anhöriga får lugn o ror och inte behöver ha med det gnaget i resten av våra liv att det ska vara permissioner och att den livstids dömde en dag kan vara fri ... Nej här borde offren gå före brottslingen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)